lördag 25 augusti 2012

En sådan seger till och jag är förlorad, Uppdatrerad 252224


Med dessa ord samanfattade, enligt legenden, Pyrruhs segern vid Asculum. En dag som denna så känner jag som försvarsbloggare likadant, även om jag kan verka hoppingivande så har min insikt om försvarspolitik gjort att jag ofta genomskådar de ”Ärliga blåa ögon” som Försvarspolitiker och Försvarsmakten kan visa upp.

Dagen inleddes med nyheten att regeringen anger ett anskaffningsutrymme i försvarsbudgeten för 40 till 60 stycken flygplan av en utvecklad version av JAS 39. Försvarsministerns presskonferens lämnar inga svar på huruvida man avser att avveckla en flygflottilj/två divisioner men jag anar att svaret blir så. Så jag väljer att låta huvuddelen av detta inlägg handla om regeringens försvars/industipolitik. Betänk att Försvarsmakten genom Jan Salestrand själva anger ett minsta behov, efter att ha skattat en tänkt fiendes förmåga i underkant, av 60 till 80 stycken flygplan. Försvarsministern väljer att inte tala om antalet flygplan under sin presskonferens men hon väljer att använda ord som ”Försvara hela Sverige”, Försvar i balans och liknande.

Försvarsministern väljer att formulera sig som att utvecklingsutrymmet för JAS 39 C/D intecknas och redan för de nästkommande två åren förstärks med 300 miljoner SEK om året, därefter tillkommer 200 miljoner om året. Vi ser alltså att någon form av JAS-ram formuleras. Vad jag inte kan förstå i detta är om regeringen väljer att utveckla JAS 39 C/D parallellt med JAS 39 E/F.

Wiseman formulerade problemställningen redan för fyra år sedan varför jag helt enkelt utnyttjar citaträtten till max här:

Det är väl känt att alla politiker och även officerare inom andra försvarsgrenar som förespråkar ca 60 JAS 39 jämför Flygvapnet med våra grannländer Norge och Finland som bägge har runt 60 stridsflygplan samt med Arméns och Marinens storlekar. Vad dessa förespråkare inte lyckas ta in i ekvationen är att varken Norge eller Finland har byggt ett eget flygplan. Finland utbildar egna piloter och tekniker på sina inköpta F-18, medan Norge liksom övriga F-16-brukare låter USA ta hand om detta. Framförallt ska varken Norge eller Finland utbilda något (mer korrekt några) annat lands piloter eller tekniker på sina flygplan. Ingen av länderna behöver heller bedriva någon utveckling av flygplanen eftersom man köper allt direkt från USA. På samma sätt är det med Armén och Marinen, utom möjligtvis att Marinen utbildade Singaporeaner ett kort tag på Sjöormen.

Allt ovan uppräknat ska svenska Flygvapnet lösa. Det är därför det bara finns 4 taktiska JAS 39-divisoner idag, medan det finns ~4 divisioner för all annan verksamhet som ålagts Flygvapnet direkt (exportstöd, utprovning) eller indirekt (taktikutveckling) av statsmakterna. De fyra taktiska divisionerna räknar ca 60 flygplan. De tre utbildningsdivisionerna på F 7 Såtenäs räknar runt 40 fpl. Sedan tillkommer utprovning och taktikutveckling i Linköping med drygt 10 och runt 5 fpl utlånade till SAAB för provändamål. Slutligen står också runt 5 i Halmstad för svensk och utländsk teknikerutbildning. Redan då är vi över 100 flygplan. Jag är allvarligt oroad över detta för jag tror inte att våra beslutsfattare har detta klart för sig.


Efter att detta har skrivits tillkommer Thailands flygvapen som kund till utbildning och utprovning. Betydelsen av F7 och TU JAS i Linköping minskar inte. Däremot står vi med den mycket intressanta problemställningen att vara moderflygvapen till Tjeckien, Ungern, Thailand och i viss mån Sydafrika. Alla dessa länder opererar med JAS 39 C/D. Ungern skall leasa sina flygmaskiner fram till 2026 med tanke om köp efter leasingtiden. Tjeckien är tydligen på jakt efter ett annat flygplan nu efter 2014 om inte Svenska staten ger en billigare offert på fortsatt leasing. (Jag undrar bara om man tänker fråga Norge efter en billigare lösning?). Thailand har köpt 12 flygplan och frågan är huruvida de är intresserade att byta ut dessa flygplan redan om 15 år. Sydafrika verkar inte heller ha råd att byta flygplan under 2020-talet. Det finns alltså operatörer av JAS 39C/D som skall ha fortsatt support med utbildning och i viss mån utveckling efter år 2027.

Vi tittar tillbaka på vad Wiseman tidigare skrev om overheaden. 60 flygplan går åt till ”moderflygvapenuppgifter”. Förmodligen finns det synergieffekter att hämta i utprovning och utbildning så att vi inte kommer att behöva 120 flygplan för att supporta de två olika flygplantyperna men vi kommer att behöva minst ett 30 till 40 tal JAS 39 C/D i drift i Sverige parallellt med en ny JAS. Vår overhead i antalet flygplan kommer då att räknas till minst ett 70-tal med en fördyrad organisation att hålla dess två flygplantyper luftvärdiga.

I flygvapnets insatsorganisation kommer det då att finnas tillgängligt 20 till 40 flygplan av den nyare modellen. Med tanke på det nya flygplanets bättre förmåga och de reducerade svenska divisionerna så kanske vi kan räkna med 16 flygplan per division istället för de 18 stycken flygplanen enligt de tidigare besluten. Flygvapnets insatsdivisioner består då av en och en fjärdedels till två och en halv division med det nya flygplanet. Flygvapnet kan då sägas använda tre ungefär lika stora delar flygplan. En tredjedel JAS 39 C/D i basorganisationen, en tredjedel JAS 39 E/F i basorganisationen och tredjedel JAS 39 E/F i insatsorganisationen om vi nu skall ersätta JAS 39 C/D med JAS 39 E/F i insatsorganisationen.

Nu kommer vi till de flirtigt ”Ärliga blå ögonen”. Redan de kommande två åren skjuter regeringen till 600 miljoner kronor till försvarsmakten för utveckling av det nya flygplanet, därefter 200 miljoner kronor om år totalt 1,2 miljarder. Försvarsmaktens bidrag kommer då att bli anskaffning av utvecklade versioner av JAS 39 C/D fram till första leverenas av JAS 39 E/F någon gång under år 2018. Därefter torde utvecklingskostnaderna delas mellan JAS 39 E/F och JAS 39 C/D beroende på Thailand, Ungern, Sydafrika och kanske Tjeckiens köp av utbildning och utveckling. Kroatien och en del andra länder finns också som okända faktorer den här ekvationen. Med tanke på försvarsministerns uttalande om att Försvarsmaktens krav tillgodoses och man tillför en utvecklingsbudget för att möta överenskommelsen med Schweiz redan långt innan Försvarsberedningen gjort sitt arbete gällande för tiden när nästa försvarsbeslutsperiod löper så kan jag hoppas på att det blir utrymme för mer i nästa försvarsbeslut.

Jag hoppas att mina läsare kan läsa mellan raderna när det gäller min syn på denna försvarspolitiks inverkan på säkerhetspolitiken så att jag inte behöver skriva mer explicit om mina åsikter. Jag undrar dock hur man kunde tillåta sig att pruta 20 flygplan ifrån ÖBs underlag.

Läs också Peter Hammarberg, Staffan Danielsson, Carl Bildt, StenTolgfors, Klart skepp, Cornucopia och Johan Westerholm. 

Lägger till Annicka Engblom till "läs också listan", Fyller på med "Signatory", "Wiseman" och "Skipper"

J.K Nilsson

torsdag 16 augusti 2012

Försvars- och säkerhetspolitiskt upprop!

Ända sedan den så kallade strategiska ”time-outen” som den då sittande regeringen medvetet valde att ta i samband med försvarsbeslutet 2000, så har Försvarsmakten i ett högt tempo monterats ned och stora delar har helt avvecklats. När detta beslut fattades ansåg man att det inte längre fanns något militärt hot mot Sverige.

På grund av detta beslut består en stor del av Försvarsmakten i dag av förbandstyper i singular med mycket begränsad förmåga att verka över mer än en mindre geografisk yta i händelse av kris eller krig. När den sittande regeringen tillträdde efter valet 2006 trodde många att säkerhets- och försvarspolitiken skulle ses över och förstärkas. Resultatet visar nu tydligt att så blev inte fallet. Försvars- och säkerhetspolitiken har till synes hamnat än längre ner på den politiska agendan. Detta trots att det nu återigen byggs upp en avsevärd militär kapacitet i Östersjöområdet där det satsas enorma summor på militär uppbyggnad och upprustning samtidigt som sociala områden som vård, skola och omsorg får stå tillbaka.

ÖB har den senaste tiden tydligt påvisat att Försvarsmakten måste tillföras ytterligare medel ur statsbudgeten för att ens kunna bibehålla den nuvarande mycket begränsade insatsorganisationen bortom 2015. Regeringen har tyvärr uppvisat ett stort ointresse i denna för Sverige mycket viktiga fråga. ÖB har i samband med detta även påpekat att den omdebatterade uppgraderingen av JAS 39 Gripen inte kan genomföras inom nuvarande ekonomiska ram utan att det kommer att medföra stora konsekvenser för Försvarsmakten, där avveckling av försvarsgrenar skulle kunna bli en tvungen åtgärd för att hålla sig inom nuvarande budgetram.

Det svenska försvarsanslaget är idag det lägsta i Norden med 1,15% av BNP och har kontinuerligt sjunkit sedan 80-talet. Detta är en konsekvens av att inga ekonomiska satsningar har gjorts inom politikområdet samt att anslaget inte har kompenserats fullt ut för ökade kostnader under många år, vilket i praktiken inneburit en anslagsminskning sett över tiden. Detta exemplifieras av att materielanslaget i praktiken halverats sedan 2006.

Försvar- och säkerhetspolitik kräver ett kontinuerligt handfast ledarskap som inte enbart gömmer sig bakom framtida utredningar. Omvärldsläget i stort, och militär kapacitetsuppbyggnad i vårt närområde måste analyseras löpande och generera justeringar av den förda säkerhetspolitiken, och i förlängningen även av försvarsanslaget.

Vi anser att regeringen nu måste ta sitt ansvar för Sveriges säkerhet inte bara i teorin, utan även i praktiken. Regeringen måste således tillföra Försvarsmakten de ekonomiska medel som krävs, och som ÖB tydligt påpekat, för att kunna upprätthålla en acceptabel försvarsförmåga.

Vi anser dessutom att frågan om ett NATO-medlemskap måste lyftas till debatt och att en luftförsvarsutredning för perioden 2020-2040 måste genomföras till skillnad från den nu planerade som endast avser att behandla tiden bortom 2040.

Undertecknat/

Chefsingenjören, driver försvarsbloggen http://chefsingenjoren.blogspot.se/
Cynisk, driver försvarsbloggen http://cynismer.blogspot.se/
Hans Jakobsson, driver den militärhistoriska bloggen http://hjak.se
J.K Nilsson, driver försvarsbloggen http://insatsen.blogspot.se/
Kaj Karlsson, författare och bloggare http://www.aldabergr.se
Lars Gyllenhaal, författare och bloggare: http://larsgyllenhaal.blogspot.se/
Lars Wilderäng, författare och bloggare http://cornucopia.cornubot.se/
Morgonsur, driver bloggen http://morgonsur.wordpress.com/
Observationsplatsen, driver försvarsupplysningsbloggen http://oplatsen.wordpress.com/
Signatory, driver bloggen Gripen News http://gripennewsthread.blogspot.se/
Skipper, driver försvarsbloggen http://navyskipper.blogspot.se/
Wiseman, driver försvarsbloggen http://wisemanswisdoms.blogspot.se/

För att påvisa för regering, riksdag, försvarsutskott och försvarsberedning att det är hög tid att ta frågor rörande säkerhets- och försvarspolitik på allvar så vill vi även tipsa dig som läsare om möjligheten att skriva under detta upprop: http://upprop.nu/IALB 
i syfte att visa ditt stöd för dessa viktiga frågor. Skribenterna ovan har ingen koppling till det länkade uppropet.

torsdag 9 augusti 2012

Diskussion men Miljöpartist i grönt

Jag drev lite iväg när jag svarade Jakob Wedman på hans blogg, vilken jag för övrigt nu lägger upp i Bloggrollen. Här kommer min kommentar på Jakobs kommenter 2012-08-09 17:57

Jakob, riksrevisionens kritik om hur försvarsdepartementet jobbar gäller för tidigare år också. Man har kört direktstyrning, muntliga överenskommelser, m.m. Det bör inte stå någonstans i detalj hur riksdagen vill att försvarsmakten skall organisera basförband för marin/flygvapen eller hur ett stridsvagnsförband skall vara organiserat.

Vad gäller den gamla fina basbataljon 85 så fanns det en utmärkt skriftserie: "Anvisningar för basförband ANBAS" den var inte hemlig och skall sedan länge vara kasserad. Men jag läser ifrån utgåvan 1988, första kapitlet, andra stycket:
"1.2.1 Flygbaser

 Baserna (flygplatserna) sammanförs i flygbasgrupper. En flygbasgrupp utgörs av en huvudbas, till vilken det knyts en eller flera närliggande sidobaser och (eller) reservbaser.

Huvudbasen [beskrivning av en bas90]

Sidobaserna är i regel civila eller militära flygplatser som normalt inte byggts ut med kortbanor och spridda flygplanplatser. Reservbaserna utgörs av flygplatser som kräver kompletterande utbyggnad av varierande omfattning för användning i krig.


1.2.2 Basförband

En flygbasgrupp betjänas av en basbataljon. Varje basbataljon dimensioneras med utgångspunkt dels från planerad betjäningsuppgift för flygförband, dels huvudbasens omfattning samt eventuella tillhörande sidobaser eller reservbaser. Basbataljonen utgångsgrupperas normalt med kraftsamling till huvudbasen. ..."

Så om vi skärskådar Fb00 så ser vi att regeringen vill styra betjäningsförbanden till att basera en stridsflygdivision per flygbasbataljon. Försvarsmakten organiserade då sex stycken förberedda flygbaser där stridsflygdivisionerna kunde få betjäning i princip från timme ett efter att ÖB beordrat Givakt.

Vidare organiserade man fem stycken baser där det krävdes att flottiljerna körde ut materiel och påbörjade iordningställande för att de skulle kunna tas i bruk, en planerad återtagandetid om ungefär ett år. Detta kunde göras utefter kravet som formuleras på sidan 6 i prop 1999/2000:30 :
"Regeringen finner, som framgått av avsnitt 4.3, att det inte finns anledning att ompröva de fyra huvuduppgifterna för vilka det militära försvarets resurser skall kunna användas."

Med andra ord så anvisar man Försvarsmakten att planera för väpnat angrepp av Sverige. Försvarsmakten tilldelades tillräckligt stor numerär personal så att Flygvapnet kunde organisera den, jämfört med nu, relativt stora basorganisationen. Sidorna 41 och 45 utvecklar vidare kravet för luftförsvaret med avseende på försvar av Sverige.

I prop 2004/05:5 anger man på sidan 34 att Försvarsmaktens militära försvar av Sverige kommer i sista hand:
"Försvarsmakten skall också, efter allvarlig och varaktig säkerhetspolitisk försämring och successiva beslut av riksdag och regering, kunna utveckla förmåga att möta olika former av mer omfattande militära operationer som hotar Sveriges fred och självständighet. Uppgiften ställer krav på att kontinuerligt upprätthålla grundläggande kompetenser, för att på sikt kunna utveckla en mer omfattande försvarsförmåga."

Rangordningen var att Försvarsmakten skall i utgångsläget ha förmåga att delta i fredsfrämjande insatser. I andra hand som beredduppgift också kunna utveckla förmåga att delta i fredsframtvingande insatser. Och som sagt i sista hand...

Jag har debatterat med Allan Widman om konsekvenserna för flygvapnet och där mer specifikt Länk16. Var någonstans finner vi stöd för att vi skall ha ett nationellt länksystem här? Var någonstans kan Försvarsmakten rättfärdiga att vi skall ha fler krigsbaser än de som krävs för att kunna öva internationella insatser?

Dolkstötslegend eller ej, det är rätt uppenbart vilka beslut som riksdagen fattat men i vanlig ordning så gör man stort nummer av avvecklingar av fredsförband. Vilket är förståeligt då det drabbar personer som blir uppsagda, kommuner förlorar statliga arbetstillfällen, m.m. Så ja, nu står vi här och väntar på att få riva upp asfalten på taxivägar, kortbanor, flygplanfickor och uppställningsplatser, ta bort och fylla igen skyddsrum och värn, m.m på Gunnarns/Storumans flygbas.

En anskaffning av E/F är beordrad av Riksdagen, hela 10 stycken skrov skall försvarsmakten anskaffa om annat land väljer flygplanet. Jag väljer att se saken som att nu när vi ändå skall köpa flygplan som bara innebär kostnader för Flygvapnet så varför inte omsätta flygplanparken med flygplan som kan göra bra ifrån sig på andra sidan år 2020.

Väljer Försvarsmakten att anskaffa en tillräckligt stor mängd flygplan så kan vi vara med och påverka utformning så att det blir användbart för markpersonal, m.m.

Väljer vi att anskaffa 10 stycken så blir det till att vi betalar hälften av t.ex. Schweiz utveckling av ett nytt stridsflygplan. De 90 extra flygplanskroven ifrån de 10 stycken vi redan är ålagda att köpa blir då till självkostnadspris. Vi har ju redan betalat utvecklingen genom de 10 första.

Att Jan Salestrand redovisade det kommande flygplanbehovet är skiljt ifrån anskaffningen av 10 skrov. Det kommer ifrån uppgiften att studera det framtida flygplanbehovet. Men det är klart, vi skulle ju kunna betala utvecklingen av en uppgradering av C/D samtidigt som vi skall betala för utvecklingen av E/F.

10 skrov är som sagt var försvarsindustripolitiskt beslut men att välja 90 skrov till blir försvarspolitik. Det första 10 kan Försvarsmakten välja att besluta om men den resterande flottan kan Försvarsmakten ha synpunkter om.

Jag är rädd för att Försvarsmakten kommer att få ansvaret för Schweiz kommer att bli likadant som vi har för Tjeckien och Ungern. D.v.s vi kommer att med dessa 10 skrov bedriva utbildning, utprovning och utveckling utan att vi kommer att få annat en vissa spillovereffekter. Väljer vi att omsätta flygplanparken och när leasingen för de andra kunderna går ut så har vi en kostnad för flygplanen. Väljer vi att för Försvarsmaktens del hålla kvar i C/D kommer overheadkostnaden för E/F ändå att finnas där trots att vi inte själva använder flygplanet.

J.K Nilsson