Lojal Pil

Nu har jag samlat tankarna länge nog till ett inlägg om övningen "Lojal Pil" som går av stapeln här i Luleå. Och SvD.s rapportering ifrån den demonstration som pågick i Luleå sätter liv i tankarna.

Peter Rådberg är mer än lovligt förvirrad i sin säkerhetspolitiska analys av den politiska geografin som utgör nordkalotten. Gränserna är inte oklara. I själva verket så finns det bara två länder som har gräns emot havet och gentemot varandra, nämligen Norge och Ryssland. Dock så är det i andra länders intresse att begränsa Rysslands och Norges territorialvatten, ifrågasatta och konfliktfylld är inte detsamma som oklart. Därför existerar det också ett konfliktkomplex i nordkalotten.

Vilken skulle vara den svenska rollen i detta konfliktkomplex? Svaret är enkelt: Vi spelar rögleback under säsongen 1995/1996, ett rundningsmärke av rang. Det enda Sverige kan erbjuda är luftrum för den som inte är så noga med internationellt erkända gränser. Det vi kan göra är att ha en effektiv bevakning av luftrummet och en bra möjlighet att avvisa kränkande flygplan i enlighet med IKFN för att kunna klara detta så måste svenska försvarsmakten ha resurser att lösa detta. Detta oavsett om vi låter NATO öva i svenskt luftrum eller ej. Ironiskt nog så bidrar OFOG m.fl till att destabilisera nordkalotten genom att beröva svenska försvarsmakten resurser för att övervaka skyddsområdet runt flygflottiljen F21.

Rådberg beklagar sig över att den svenska neutraliteten är som bortblåst, jag tänker inte ge mig in i juridiska spetsfyndigheter om huruvida Sverige var alliansfritt eller neutralt. Sverige sågs aldrig under det kalla kriget som potentiellt neutral, USA hade genom Trumandoktrinen så hade USA skaffat sig handlingsutrymme att agera för att lämna hjälp till länder som hotades av Sovjetunionens hegemonianspråk. Sovjetunionen å sin sida var pragmatisk nog att inte låta sig hindras av petitesser som suveräna staters rätt att inte bli anfallna. Se Brezjnevdoktrinen och sovjetunionens ”Afghanistanpolitik” 1979. Sveriges neutralitet var som vanligt i neutralitetspolitiska realiteter utlämnade åt omvärldens välvilja och omvärlden visade tydligt att svensk neutralitet inte skulle hindra deras egna ambitioner. Tittar vi historiskt så har ena parten i det ”kalla kriget” varit aggressiv mot Sverige och till och med tillgripit vapenmakt mot svenska luftfartyg varav ett inte ens ett legitimt mål i krig. Samtidigt som den andra parten låter oss köpa vapen som inte ens vissa NATO-medlemmar tilläts köpa. Jag behöver väll inte fortsätta försvara att jag anser att Rådberg är enfaldig?

Avslutningsvis anför Rådberg att övningen kan leda till kärnvapen förs in på svenskt territorium genom det brittiska hangarfartyg som kommer att operera ifrån internationellt vatten. Kanske Rådberg har hittat vapen som inte ens britterna vet om? Uppgifter gör gällande att britterna inte haft flygburna kärnvapen på tio år.

J.K Nilsson